Livet Enligt Tilda

Kanske lite seg med att säga att jag är hemkommen från huvudstaden. Lika hel som när jag åkte. Jag som var så glad över att åka till Haninge Centrum i mitt förra inlägg. Det var inte alls lika roligt som jag tänkt mej. Det finns en fråga som jag ställer mej själv om och om igen. "Hur kan jag vara så klantig, dålig , och klumpig?????" Det finns det nog inget vidare "svar" på. Jag ,Tilda katarina, den nästanbästa i helavärlden, glömde min lilla lila väska i Lindex provhytt i haninge centrum.
I det ooootroligt faaaaaaaaarliga stockholm. Jag kom på det efter ett tag.. men redan från början så kände jag att det liksom fattades någonting när jag testat färdigt och satt på mej tröjan igen ( jag testade en klänning). Men jag hade på mej två tröjor på varandra, men när jag testat färdigt så tog jag bara på mej en av tröjorna för att det var så varmt. Så jag tänkte bara att det bara var det att jag inte hade den andra tröjjan på mej, att det var den andra tröjan som fattades. Så när jag gick ut från provhytten så tänkte jag inte mer på det. Av någon underlig anledning såg jag inte väskan där när jag gick ut ...
Hursomhaver. när jag kom på det så sprang jag dit, till den hytt jag var och testade i tidigare. Men det var en dam där inne redan men jag väntade. Jag skulle ha frågat den damen när hon kom ut om hon möjligen sett en väska där inne, men det tänkte jag inte på. Men tyvärr.. den fanns inte kvar. Jag frågade i kassan, men tyvärr. Jag sprang till gina tricot och frågade i kassan, men tyvärr. Det var bara att inse. Min väska med 220 kronor + min mobil var borta. Lyckligtvis tog jag ur min kamera ur väskan innan vi gick mot centrum för att det var slut med batteri i den. När vi var på väg hem så ringde Tanita till min mobil och det var någon som svarade, men la på innan tanita hann prata. tyvärr. Jag blir så arg.. varför ska man ta andras saker???????? På vägen hem så påminde tanita mej om den blå mobil som jag tappat i skolan, som jag sedan fått tillbaka, men var sönder en gång i tiden. Då insåg jag hur mycket pengar jag gjort av med till ingenting. Så klumpig, så dum, så klantig.  När vi kom hem till tanitas lägen het igen gick jag in på deras badrum och grät. Mest för att jag gjort av med så mycket pengar. Men även för att min mobil borta. nåja. Det går ju att leva med. Och i bästa fall kanske jag får en ny i present.

ojdå :) nu blev det verkligen långt. Men jag vill till sist tacka jenita tanita ossian och pirita för allt i stockholm. För mat och allt, och för att vi fick komma dit. Det har vart roligt trots allt. :D tacksåhemsktmycket.

Kramar.
<3; tilda.

Nu ska jag snokaaaaaa lite grand innan ottilia ska snappa åt sej datorn.