Livet Enligt Tilda

Jag ber om ursäkt för mitt utbrott i det tidigare inlägget. Jag var på det allra dåligaste humöret. Det dåligaste av allt är att när jag låter mitt dåliga humör gå ut över mamma, och alla andra.Hur längre ner kan man sänka sej? Men den jag allra minst  vill ska höra att jag är arg, är mamma. Hon är bäst i hela världen. Hon lyssnar alltid och har alltid dom bästa lösningarna och gör allt på ett vänligt och fint sätt. Varför är det så? Jag vill ju inte, ändå kommer det ut över henne! Varför ska jag alltid avreagera mej på henne? Just henne? Varför kan man inte bara ta en nalle att skrika åt?! Funkar det? Det vet jag faktiskt inte om det gör. Jag har aldrig testat. Men nu är jag iallafall på betydligt bättre humör! & mamma, jag älskar dej!

Vi tar ett nytt försök om Paulina och emma i Thailand. Jag är helt förvånad att det är så svårt ändå! Visst var jag beredd på att det skulle vara tråkigt i skolan och att jag skulle sakna dom och sådär men.. Jag hade aldrig vågat tänka mej att det skulle vara så svårt. Jag har insett att det verkligen är paulina som är klockvisaren. Som får skoldagen och tiden att sakta hasa sej framåt. Det gör inget att det tar sej sakta framåt, men det är faktiskt inte så tråkigt när man är med paulina. Paulina,jag älskar dej!

Men mona och frida finns alltid vid maten. Dom får oxå att våran timmeslånga rast går framåt. Vi tar en vända in på kuren och kör armbrytning (jag har aldrig vunnit!) och en vända till skåpen. Eller så sitter vi bara någonstans och pratar. Och då skrattar jag och har kul. Och som sagt, när man har kul så går tiden fort. Så mona och frida, Jag älskar er!

Imorgon är det en ny skoldag. Nya krafter,nya tag. Speciellt när jag är utan pau.
Pussochkram!