Livet Enligt Tilda

Jag är helt otroligt trött och sliten just nu. Är och har varit så himla mycket jobbigt dom två senaste veckorna. Så har liksom inte tänkt på bloggandet speciellt mycket faktiskt. Jag är så himla trött.
varit och kanske är besviken på en del och jag är lite smått känslig just nu. Folk är så himla irriterande och konstiga och ja alltihop, men det lär gå över alldeles snart ska ni se.Hoppas jag iallafall.
Och som om det inte skulle räcka så är jag förkyld.Jätte förkyld. Kan bara andas genom ena näsborren vilket är riktigt irriterande. Kanske blir en sjukling snart.Det hoppas jag dock inte.

Ibland är jag så himla sugen på att åka bort någonstans med mina vänner,minfamilj, och alla som står mig nära.  Någonstans som jag inte har någon emot mig. Någonstans där alla är så som dom vill vara.Någonstans där allt gick som på rosor hela dagarna. Någonstans där salta tårar byts ut mot gläjdetårar. Någonstans där sura miner byts ut mot glada. Någonstans där alla har det bra.
Någonstans där ingen krigar, där ingen bestämmer över alla.
Någonstans där alla bestämmer själva.
Någonstans var folket inte vet vad hat,gråt,skrik,ångest,orättvisa,svält,smärta,och trötthet betyder.
Någonstans där det inte finns några måsten, där du väljer själv vad du vill göra, och hur du vill göra.
Någonstans där alla accpeterade varandra för den man är.
Någonstans där alla var vänner.
Någonstans där alla bryr sig om varandra.
Någonstans där alla beskyddar varandra.
Någonstans alla ser till att alla var lyckliga.
Någonstans där barn leker varje dag.
Någonstans där alla är lika värdefulla, och bra.
Någonstans alla ser till att varenda kotte kände sig speciell, meningsfull,lycklig, och älskad.
Någonstans där gläjde, skratt, och lycka är vardagsmat.

Dit, dit skulle jag vilja åka. Jaghar tänkt på det en del gånger när det känns lite jobbigare än vanligt. När man kanske varit med om någonting hemskt. Om någon dött. Om man bråkat med något syskon eller en förälder. Eller om en vän är emot en, då har jag tänkt på det.
Tänk vad mycket lättare allt skulle vara. När alla hade det lika bra. Där fattigdom,krig,svält, misshandel, knark, stöld, kidnappning, och allt de andra inte fanns.
Det skulle vara underbart.

om det är någon där ute nu som känner sig lite nere, ledsen, besviken eller något sådant och är långt nere på botten och simmar. Jag vill säga en sak till er:

Man får vara där långt nere och tycka synd om sig själv, bara man kommer upp igen.

för varje gång jag varit lite nere, så har jag alltid kommit upp igen och jag har nära till skratt.

Jag skrev dethär för jag tycker att alla ska ägna en tanke åt alla andra människor. Att alla kanske inte får någon man alls, samtidigt som vi rynkar på näsan och slänger maten vi får.
Att det kanske fiinns någon där ute som blir slagen av sina föräldrar, samtidigt som vi kanske grälar på våra föräldrar om man inte får linnet på stan.
Att det kanske finns barn där ute som jobbar och sliter under piskor utan att få ett enda öre.
samtidigt som vi klagar på för liten vecko peng.
Att det kanske finns någon förälder som förtvivlat försöker värma sitt barn med en liten bit tyg.
Samtidigt som vi kanske klagar på att tröjan är för ful.

Så alla där ute, ta hand om varandra!